I bilden från vänster: Shirin Bartholdsson, Klas Friberg (GIS), Ari Amin (Changers Hub), Joel Sjöqvist (Göteborgs Fotbollförbund), Viktor Kirsby (Hisingsbacka FC), Victoria Escobar (Changers Hub), Marlen Eskander, (LFI), Noor Hanna (LFI), Tove Greve (GIS).

‍

I den andra delen av samtalet lämnar Shirin Bartholdsson metoden och talar om det hon möter i vardagen: organisationer som skapar stort värde för barn och unga, men som ofta får kämpa i motvind mot aktörer i sitt eget närområde. Hon berättar om närhetens betydelse, om varför civilsamhället alltför ofta måste anpassa sig efter var pengarna finns, och om vad hon hoppas ser annorlunda ut om några år.

Vad har förvånat dig mest i mötet med organisationerna under 2025 och 2026?

Det har faktiskt förvånat mig hur dåligt de blir behandlade av aktörer i närområdet. En verksamhet som skapar så mycket värde för barn och ungdomar i Göteborg borde mötas med röda mattan, men tyvärr så kämpar de i motvind många gånger. När vi från GIS kommer in i bilden så är intresset att mötas större och då kan vi öppna dörrar som tidigare var svåra att komma in genom. Detta stör mig enormt.

Forskningen visar att insatser som utformas tillsammans med målgruppen ger bättre resultat. Vad betyder det i praktiken för organisationernas arbete?

En utmaning med att utforma insatser ihop med målgruppen är när man får finansiering för att göra en viss insats och är bunden till den oavsett vilka behov som dyker upp. Ofta får civilsamhället anpassa sig till där pengarna finns, och de politiska trender som sätter agendan för tillfället. Våra organisationer är så nära målgruppen i vardagen att de inte behöver några särskilda metoder för att utforma insatser tillsammans. Det handlar bara om att lyssna och vara närvarande i vardagen, då syns behovet. Jag upplever att det ofta är kommun eller region som pratar om att utforma insatser tillsammans med målgruppen, kanske för att man är långt bort eller bara närvarande mellan 8 och 16 på vardagar. Händer det någonting i Backa behöver fotbollsföreningen agera direkt, och det gör man, för man har en närvaro, känner sina medlemmar och har en upparbetad relation sedan gammalt.

Vad ser du fram emot att få följa hos organisationerna under 2026?

Läslandets etablering i Gårdsten, tillsammans med Gårdstensbostäder, ser jag fram emot att följa, och vi samtalar just nu med andra aktörer om ytterligare en möjlig etablering. I Backa ser jag fram emot att stötta den nya styrelsen och tillsammans med dem utveckla ett strukturerat arbetssätt. Jag ser också fram emot att lära känna fler organisationer som verkar i Göteborg.

När du tänker på organisationerna ett par år framåt, vad hoppas du har förändrats och vilken effekt det gett?

Stabilitet och kontinuitet för de barn och ungdomar som deltar i verksamheterna. Jag hoppas att alla befintliga samarbetsparter har fått förståelse för vilket viktigt arbete organisationerna gör, och att de får mer stabil och långsiktig finansiering.

‍

Missade du del 1 berättar Shirin där om metoden bakom arbetet och hur kapacitetsstödet går till. Och i nästa del fördjupar hon sig i varför föräldrastöd är en så avgörande skyddsfaktor.